Anatomins bakgrund
Anatomin är troligen den äldsta av de elementära medicinska ämnena. Anatomin studerades redan i Egypten och i Grekland på 500-talet respektive 300-talet f.Kr. Den grekiska läkare, Aristoteles, som levde på 300-talet f.Kr. anses vara den person som använde det grekiska ordet anatome först. Anatome betyder skära itu. Anatomi är läran om organismers form och struktur. Det är läran om både de stora organsystemen men även de små cellerna i kroppen.
Anatomisk indelning
Anatomin ligger till grunden för de flesta medicinska specialiteter och hälsovårdsutbildningar. Anatomin kan delas in i:
Systematisk anatomi eller deskriptiv anatomi. Indelning av gemensamma strukturer i system som beskrivs och studeras för sig. Hit räknas exempelvis de system som ingår i rörelseapparaten osteologi (benlära), myologia (muskellära) och arthologia (ledlära)
Topografisk anatomi. Beskrivning av organens och muskler inbördes lägen.
Tillämpad anatomi. När anatomi tillämpas inom den praktiska medicinen, till exempel hur man använder anatomin inom manuell terapi och rehabilitering.
Funktionell anatomi är läran om rörelseapparatens funktion, det vill säga läran om ledernas och musklernas funktion. Oftast används termen kinesiologi som betyder rörelselära)för detta. Ett närbesläktat ämne inom anatomin är biomekanik där mekanisk fysik tillämpas på levande organismer. Inom biomekaniken analyserar man belastningar och rörelser. Antropometri är området inom anatomin som beskriver kroppsdimensioner. Detta är ett viktigt ämne vid konstruktion av till exempel redskap och möbler.
Anatomiska variationer
Människokroppens byggnad varierar från en individ till en annan. Stora variationer kan förekomma inte bara i kroppslängd, kroppsvikt och utseende utan även enskilda organ varierar. Samma muskel kan hos olika individer variera i form, struktur och förlopp. Olika läroböcker inom anatomi kan således variera vad gäller exempelvis musklernas ursprung, fästen och funktion.
Skillnader mellan män och kvinnor
Mannens kropp är vanligtvis kraftigare än kvinnans. Skelettet och muskulaturen är mer framträdande hos mannen än hos kvinnan. Kvinnan har oftast kortare extremiteter medan bäckenet är bredare än mannens. Kvinnans bål är längre än mannens och kvinnans skulderblad är mindre än mannens.
Läges- och riktningsbeteckningar
För att beskriva de olika anatomiska strukturernas inbördes förhållanden används olika riktningar och plan. Samtliga av dessa utgår ifrån den anatomiska utgångsställningen där en individ står upp med fötterna pekande fram, armarna hängande och handflatan framåt men tummen ut från kroppen. Ett tredimensionellt koordinatsystem har skapats för att beskriva olika plan i hela kroppen.
Sagittalplan som är ett plan från fram till bak, som delar kroppen i en höger och vänster halva (blå på bilden).
Frontalplan är ett plan från vänster till höger som delar kroppen i en fram och baksida (gul på bilden).
Transversalplan eller horisontalplan är ett plan som är vågrätt och delar kroppen i en övre och nedre del (röd på bilden).
Allmänna riktningsbeteckningar
En del termer inom anatomi för att beskriva allmänna riktningar:
Anterior framåt, främre
Posterior bakåt, bakre
Inferior neråt, nedre
Superior uppåt, övre
Medialt eller medialis mot mitten
Lateralt eller lateralis mot sidan
Dexter (dx) höger
Sinister (sin) vänster
Bilateralt eller bilateralis dubbelsidig
Unilateralt enkelsidig
Profund djup
Superficiell ytlig
I bålen används följande riktningsbeteckningar:
Kranial eller cranialis mot huvudet, i riktning uppåt
Kaudal eller caudalis mot svansen, dvs. i riktning neråt
Ventralt eller ventralis framåt, främre
Dorsalt eller dorsalis bakåt, bakre
I extremiteter används följande riktningsbeteckningar:
Radialt eller radialis mot radius, dvs. tumsidan
Ulnart eller ulnaris mot ulna, dvs. lillfingret
Palmart mot handflatan
Fibulart eller. fibularis mot fibula, dvs. vadbenet
Tibialt eller tibialis mot tibia, dvs. skenbenet
Plantart mot fotsulan
Distalt från extremitets ursprung
Proximalt närmare extremitets ursprung
Bukens regioner
Inom buken användes följer termer för lägesbeteckning mer specifikt.